VILSE PÅ CDG OCH FRAMME I MAISONS-LAFFITTE
Okej, jag är framme! Konstigt nog skriver jag detta ifrån taxin…Flygningen och allt gick bra, sen kom jag fram till CDG flygplats och kände mig lite smått förvirrad. Jag hade fått instruktioner att vänta efter bagageutlämningen och leta efter en skylt med mitt namn på. Väntade i tjugo minuter…trettio minuter...fyrtio mintuter...och började bli ganska panikslagen. Så jag vandrade runt i terminalen. Jag gick ut till en snubbe som fördelade taxibilar åt resenärer och försökte be om hjälp på franska. Dock fattade han noll, och jag fattade lika lite av hans försök till engelska så det blev inte så bra. Han slängde halvt in min väska i en annan taxibil så jag fick rycka bort den och gå därifrån så att han skulle fatta. Då kom jag på den smarta idéen att ringa min värdmamma, (tidigt, jag vet). Hon lugnade mig och sa att det säkert var trafiken som var problemet. Så jag väntade ett tag till…tills jag till slut fick syn på en kvinna med basker och rutig tröja (dog lite inombords för hon såg så löjligt lite ut som en taxichaufför) men äntligen såg jag mitt namn på en skylt precis som Christine sagt. Såå…nu sitter jag här i baksätet, oväntat lugn inför att träffa familjen snart. Jag vill mest komma fram nu, lära känna dem, och installera mig i mitt nya hem. Först ska jag klara mig igenom den här halvtimmen med en övertrevlig fransyska mitt i Paris rusningstrafik. Haha, jag är i Paris, känns ju ganska fett ändå!!!!!! Det hade jag aldrig trott för ett par veckor sedan. Nu ska jag njuta av taxiutsikten en stund.
...Nu sitter jag på mitt rum här hos familjen. De bor i ett superfint och stort hus verkligen. Dock är det ganska mörkt nu så jag ser inte riktigt helheten. Området är fint, men förvirrande. Jag kommer köra vilse om jag kör här utan hjälp av barnen alltså. Vägarna går typ som solstrålar från en mittpunkt där det är en rondell. Och högerregeln gäller överallt typ. Vet inte om jag ser fram emot att köra bil på måndag. I alla fall...jag kom fram, träffade min värdmamma som var supersnäll och hon visade mig mitt rum, huset osv. Sen körde vi och hämtade sonen efter hans tennislektion. Det tog typ 20 minuter att köra dit. Efter det skulle vi tydligen till McDonalds för att hämta kvällens mat. Det känns som att halva staden tänkt samma sak, för även om klockan var halv nio, var kön till McDriven typ 20 bilar lång. Tog ungefär en halvtimme, men det var kul att snacka en massa med mamman och V. Han är verkligen en smart liten kille, som snackar bättre engelska än mig, och diskuterar Sveriges välfärdspolitik samt SJ:s problem som om det vore världens vanligaste samtalsämne som 13-åring. (Hans största passion är tåg). Han förklarade också att parisare är "rude and lazy" och att Frankrike säkert inte alls är lika bra som Sverige. Vi har dessutom bättre tennisspelare tyckte han.
Till slut fick vi maten, dock hade "the lazy McDonaldsgirl" glömt typ hälften så vi fick köra ett varv till. Sen körde vi hem, och jag träffade pappan och dottern. Vi åt mat, snackade en massa, och sen fick jag äntligen koden till deras WiFi<3
Jag är sjukt nöjd och glad att jag har gett mig in på detta. Imorgon ska vi åka och handla fisk. Värdföräldrarna vill laga lax till mig, för det är ju svensk typ...Sen kanske jag beger mig in till Paris en sväng om jag hinner och orkar.
HEJDÅ MINA KÄRA!
