To PARIS

Idag har jag förmodligen klättrat några placeringar på listan över Vics favoritaupairer. Har aldrig sett killen gladare än just nu tror jag. I förmiddags var det dags för tennisturnering, så jag körde honom dit och satt snällt och väntade i ett tomt väntrum samtidigt som jag såg honom äga ut en dubbelt så stor kille som honom. Han vann med 6-0, 6-0 tydligen. Det säger mig inte mycket mer än att han antagligen är ganska duktig...I alla fall, efter det åkte vi in till Paris, han och jag, för att besöka en tågaffär. Ja, ni läste rätt, en TÅGaffär. Jag åkte TÅG i en halvtimme, sen metro i en kvart och promenerade en bit innan vi kom fram till denna affär. Vi välkomnades av två män som såg ut som...jag vet inte vad. Stereotypen för en tönt ungefär. Med för korta byxor som satt uppe i midjan och glasögon på sne. Sen spenderade vi antagligen en timme därinne. Jag vankade tålmodigt omrking medan Victor noga inspekterade alla möjliga miniatyrtåg som fanns. Till slut bestämde han sig och vi tog metron tillbaka till stationen Nation där vi skulle ta tåget hemåt. Redan vid det laget var Victor överlycklig, och jag sa på skämt att han borde knacka på hos konduktören och fråga om han kunde åka med där. (För en kille vars liv halvt kretsar kring tåg är detta ganska stort). Han funderade en stund men sen gjorde han det faktiskt, och innan jag visste ordet av det stod vi inne i kabinen bland alla blinkande knappar och spakar. Victor svimmade nästan av lycka när vi fick åka hela vägen hem till vår stad, och fick lära oss hur allting fungerade. Och med risk för att låta som värsta nörden tyckte jag faktiskt att det var ganska häftigt. Som sagt är jag ganska poppis för tillfället dessutom. Hela familjen tycker att mitt "initiativ" var fantastiskt. Jag borde få en löneförhöjning nästan...hehe! Nåväl, nu ska jag äta. Puss och kraaam alla fina.